Racereport Sandsjöbacka Trail 82km 2016

Så var det dags igen för Ultramarathon.
Förra året blev det ett geggalopp och detta år blev det polarkyla.
Enligt uppgift var det runt -15 vid starten och något kallare vid målgången så det blev ett helt annat lopp än förra året.
Dock var det jäkligt skönt att inte klafsa omkring i 3dm lera som förra gången även om det periodvis var jäkligt kallt.
DSC_0529

Detta året tog jag bussen ner till starten vilket fungerade perfekt.
Märkligt när man känner att det är långt att åka och man sekunden senare inser att man faktiskt ska springa tillbaka. Sjukt… :-)

Precis som förra året så hade jag med mig ett gäng pannkakor med jordnötssmör, men detta året hade jag laddat upp med lite gel och choklad också. Förra året var jag jäkligt trött på pannkakor efter 6-7h vilket är förståeligt.

Starten gick 06:30 och precis som förra året så lät jag vinthundarna sticka iväg medan jag tog kön.
Ingen mening att stressa i början av ett lopp som för mig skulle sträcka sig över hela dagen, utan jag malde på i min egna takt.
DSC_0531

Det är en speciell känsla när man ser alla pannlampor orma sig in i skogen och det är mäktigt att vara en del av det.
Denna gång var det dock några pannlampor bakom och efter ungefär en timme sprang jag förbi en amerikan som var lite svullen i sina knä efter att ha sprungit fredag och lördag också. Kanske inte så konstigt. Ha ha.

Efter ytterligare 45min kom jag ikapp en stockholmare som hade lite problem med sin astma och jag gick och pratade lite med henne medan jag käkade frukost och såg solen gå upp. Magiskt.

Fjärås passerades och jag kom in i skogen igen.
Jäklar vad fint det var att springa i snön och jag kände mig riktigt pigg.
DSC_0536

Första energidepån var på gång och solen sken. En riktigt bra dag. Vid depån var det 6-8 andra löpare som jag pratade lite med medan jag tog en kaffe och ett kexchoklad. Fint.
Vissa stannade ganska länge i depån, men jag försökte susa iväg ganska snabbt och växlade förbi några i depån och stack in i skogen igen.

Och efter drygt en halvtimme så hände något som inte får hända. Jag började känna mig blöt och kall längst med ryggen och misstänkte att något var fel med mitt vätsskesystem. Jag tog av mig ryggan och upptäckte att det läckte som ett såll. Jäkla skit! Jag drack upp det som var kvar och klädde på mig mina dyblöta kläder igen. Det var 15km kvar till Lindome och jag fattade att jag skulle komma bli rejält törstig innan jag var framme.
Jag ringde frugan och bad henne möta upp mig där med en ryggflaska som jag kunde använda istället under resten av loppet.

Att vara genomblöt på ryggen är ingen höjdare när det är -15 grader och det är inte heller bra att vara utan vätska under 2h mitt i ett ultramarathon vilket jag skulle bli varse några timmar senare.

Jag malde på ner till Lindome och kroppen kändes helt ok även om jag blev väldigt törstig såklart, men sent omsider kom jag fram till Lindome och kunde få vatten, kaffe och ett nytt vätskebälte. Dock var det bara ett bälte med en cykelflaska vilket skulle visa sig vara lite för lite.

Jag blev snabbt törstig igen när jag lämnade Lindome så jag fick ransonera vattnet och började fundera på om jag skulle stoppa ner snö i flaskan eller inte.
Små problem kan bli väldigt stora när man har 6-7h löpning kvar och det är lätt att fastna i tankar när man är helt själv ute i obygden.

Jag passerade under motorvägen och kom in i de finaste avsnitten av banan. Sandsjöbacka är otroligt vackert och det var gott om folk ute och fikade och åkte pulka.

Vattnet började ta slut men som tur var så kom jag fram till en energidepå som var ny för året. Lite klantigt att inte läsa på bättre, men jäklar vilken boost det blev att kunna fylla på flaskan, dricka lite kaffe och äta lite godis.

Amerikanen som jag sprang om tidigt i morse kom ikapp och gick förbi och jag försökte hänga på.
Efter en halvtimme började jag piggna till lite igen och det kändes som att jag började få bättre vätskebalans igen.
När jag väl sprang så gick det fort, men jag valde att gå på de tekniska bitarna eftersom jag vet hur jobbigt det är att ramla när man är trött.
DSC_0537
Mina dubbar från Bestgrip gjorde jobbet och jag kunde ta mig fram bra trots det tuffa underlaget.

Spårhagavägen närmade sig med stormsteg och chef över den depån var blixtsnabba Erik Gumabon som gav mig den bästa service jag varit med om på ett lopp. Tack Erik!

Nu var det dags för pannlampa igen och det kändes som att temperaturen sjönk några grader.
Precis som förra året så kändes det otroligt långt till Sisjön och jag hade några riktigt mörka perioder där jag frös otroligt mycket, speciellt om händerna. Det var ett stort misstag att inte ta tumvantar.

Men äntligen kom jag fram till Sisjön där Jens och Maria mötte mig.
Energidepån var flyttad ner till scoutstugan vilket var ett jäkla lyft eftersom jag kunde gå in i värmen och byta kläder.

Fylld med kaffe, kladdkaka och i sällskap av Jens sprang vi sen ner mot Åby.
Jag hade jäkligt ont i mina knä och tempot var bedrövligt, men när vi passerat skogen så testade jag att öka farten för att få ett bättre steg vilket fungerade.
När det var lättsprunget så rullade det på riktigt bra och nästa mål var nu att möta upp Emmy vid Steinbrenner.
Emmy skulle ha med sig en Redbull och jag hade sparat en snickers i fickan som jag skulle ha som en liten sista fika innan Änggårdsberget.

Man är inte speciellt intelligent efter drygt 11h i skogen, men man kan tycka att jag borde förstått vad som händer med en snickers i -15 under 3-4h.. Jag hade lika gärna tuggat på en sten så besvikelsen blev stor, men med en Redbull i magen och med Emmy och Jens så påbörjade vi den sista biten in till målet.

Ravinen var underbar om man jämför med förra året och jag tempot var betydligt högre. Jens och Emmy peppade och precis som innan Åby så försökte jag springa lite snabbare för att få ett bättre löpsteg.
Nedförsbackarna var värst som vanligt, men på flacken gick det bra.

Äntligen blev det asfalt och äntligen kom man fram till den sadistiska puckeln som man ska springa över innan målet.
Höjd
Höjdkurvan. Den lilla spetsen på slutet kanske inte ser så farlig ut, men prova den efter 81,5km. :-)

13h 50min tog det den här gången vilket är ungefär 50min snabbare än förra året.
IMG-20160117-WA0000

Det var riktigt tufft periodvis i kylan, men ändå otroligt mycket lättare än förra årets gegga.
Framförallt var det kul att springa en vintermara under vinterförhållanden. :-)

Precis som förra året så var arrangemanget fantastiskt och jag kommer definitivt komma tillbaka nästa år igen. Tack Robert och Ann-Mari för ett fantastiskt arbete.

Tack till alla er som peppade under dagen, tack för Maria som for omkring och servade under dagen och tack till Emmy och Jens som hängde med på slutet.
IMG-20160117-WA0008

 

 

Race report Fight cancer and run

Igår sprang jag Fight Cancer and run här i Göteborg, och för första gången fick jag springa på racingbanan på bananpiren.

Loppet var 10km långt, platt och vädret var soligt men ganska blåsigt.

Jag kände mig i lite taskig form och jag hade sprungit ganska mycket i veckan så mitt mål var 52min och jag hoppades på att springa på runt 5:10/km.
Drömmålet var såklart under 50 vilket jag inte gjort sedan 96-97 ungefär, men det kändes inte realistiskt

Uppvärmningen blev lite kort eftersom kön till väskinlämningen var galen, men jag stod och kallpratade lite med Mia så tiden flöt på ändå.

5min innan start krånglade jag mig in i startfållan bland utövare av den livsfarliga Friskis och svettisuppvärmningen och ganska exakt 16:00 så gick startskottet.

Planen var hög frekvens på stegen och ganska hög fart från start. Kroppen kändes stark och steget kändes ganska bra, men jag blev lite nervös efter en kilometer när klockan visade 4:47.
Efter 2km trots raksträckan i motvind visade klockan 9:38 och samtidigt kom Oscar upp bredvid på cykel.
Han började såklart coacha direkt och frågade efter splittar och puls, han tyckte jag hade bra frekvens i steget och sade till mig att inte öka farten förrän efter 5km. :-)
Grymt med en kunnig coach!

Då bestämde jag mig i alla fall för att bomba på och satsa på 50min.
Jag tog rygg på den största kille jag hittade som höll mitt tempo och siktade på att springa bakom honom när det var motvind.
Jag vet inte hur mycket det påverkade, men det kändes skönt att fokusera på en rygg och bara nöta.

Kilometerna rullade på och pulsen steg hela tiden medan tempot höll sig ganska konstant på strax under 5min/km
Puls

Ansträngningsgraden steg såklart och efter 6km var jag rejält trött, men jag fokuserade på killen i blåa jackan och försökte ha hög frekvens och bara köra på.

Efter drygt 7km kom man in på gokartbanan igen och fick motvinden rakt i gapet.
2 varv precis som i början, men nu var målet så nära så nu var fokus till 100% att gå i mål på under 50min. Inte en chans att jag skulle ge upp nu!

Det var gött med medvind in förbi målet och när sista rakan i motvinden kom så sprang jag förbi killen i blått och sprang allt vad jag kunde.

48:09 sprang jag i mål på och enligt garmin var banan 9,8km lång.
Så jäkla gött att klara sub 50 och ha ett snitt på 4:55/km. YES!!!

Förr oss löpnördar så kan ni se kadens och markkontaktstid nedan:
kadens
Markkontakt
Konstigt att markkontakten blir lägre trots att kadensen blir lägre. Någon som vet vad det kan bero på?

Tack Fight Cancer and Run för ett trevligt lopp med ett gott ändamål! Vi ses säkert nästa år.

Grattis till grymma Kristina som också persade.
received_10153162591714677

Plugg och jogg

För er som inte känner till det så har jag ganska nyligen påbörjat en utbildning till tågklarerare som gör att träningen för mig gått in i en liten annan fas.

Förra veckan försökte jag köra på som vanligt med V02Max och trösklar, men det visade sig att det inte fungerade eftersom jag återhämtade otroligt dåligt.
Anledningen är antagligen dålig sömn och stress till följd av studier och dålig säng där jag studerar, så efter konsultation med min tränare så blir den här veckan en distansvecka och till helgen blir det några hårda pass istället.

Jag pluggar nere i Ängelholm och stugan jag bor i ligger vackert nere vid havet bredvid en skog, så löpmöjligheterna är mycket goda.
Häromdagen tog jag en skön, lite längre tur med fart längst med kusten.
DSC_0111
Det är otroligt vackert längst med Skälderviken och alla är trevliga och hälsar när man springer förbi.

Jag tog en tur upp mot Vejbystrand och körde på i runt 5:30/km vilket är ganska fort för mig.
Skönt att kunna springa på i bra tempo trots ett hyfsat långt pass på 17km.
Långpanna

Väldigt skönt att ha löpningen som avkoppling mellan pluggandet och antagligen bra att rensa skallen lite.
På fredag är det prov så det är nog bäst att köra några pass till innan dess.
DSC_0109

Sibirien och UFO

Nu under hösten så kommer jag spendera en hel del tid på Järnvägsskolan i Ängelholm och självklart är möjligheterna för träning viktigt för mig.

Löprundor finns det gott om och precis bredvid finns väldigt fina löpslingor som jag utforskat de senaste 2 dagarna.

Min lilla stuga som jag ska bo i de närmsta 4 veckorna ligger ett stenkast från den här stranden.
Annat än klipporna i Göteborg. :-)
11944728_10153126932044677_280640947_n

 

På dagens runda så sprang jag förbi ufomonumentet.
Tydligen blev en gubbe uppsugd av ett UFO 1946 och en miniatyr av ufot har skapats på platsen. Ufomannen skapade sedan någon typ av medicin som enligt en av mina lärare fortfarande säljs. Kanske något att testa. 11925952_10153126930749677_369118855_n

 

Ännu roligare med ufot är att det befinner sig i Sibirien. 11934043_10153126931374677_1333283343_n

Imorgon bitti är det dags att testa gymmet och sen blir det ett nytt löppass på kvällen.
Kanske värt en omväg. :-)
11944984_10153126931889677_362240923_n

Ironman

image

Sådär! Nästa års stora mål är utsatt och det känns jäkligt gött att ha en ny Ironman planerad.
Det är mycket enklare för mig att hålla en hög motivation när jag har en stor utmaning på gång och målet med Kalmar är sub 11h!

Ses vi där?

Sandsjöbacka trail 2016

Häromdagen öppnades anmälan till ett av årets bästa lopp. Sandsjöbacka trail marathon.
Otroligt välarrangerat, fantastisk miljö och väldigt trevligt i största allmänhet. Anmäl er!

Självklart anmälde jag mig igen och jag valde återigen den långa rundan på 82km. Jag gillar ju utmaningar och siktar denna gång på att gå i mål på under 12h.

Men vädret spelar ju en stor roll så vi får se hur det går.

Första gången jag sprang såg det ut såhär:
DSC_0247_4985

Och nu i år såg det ut såhär:
DSC_0154

Detta årets största utmaning om man bortser från distansen var det här:
DSC_0162
Gegga, gegga och åter gegga…

Drömvädret för min del är lite snö och -5 grader.

Har ni anmält er än?

Ironman, Ironman, Ironman

Imorgon är det dags för Ironman Kalmar och mitt Facebook och Instagramflöde fullständigt svämmar över med inlägg från Kalmar.
Tyvärr är jag inte på plats i år för jag har prioriterat annat, men jäklar vad jag hade velat vara där och känna på stämningen och spänningen dagen innan start.
mål
Kalmar 2013

Nästa år siktar jag på Ironman igen och jag längtar redan dit. Det ska bli skönt att ha ett tydligt och långsiktigt mål för att kunna strukturera upp träningen och när jag står på startlinjen i Kalmar nästa år så kommer jag vara bättre förberedd än någonsin.
Sub 11h 2016!
IMG-20140825-WA0025
Köpenhamn 2014

Till alla er som är i Kalmar önskar jag ett stort lycka till!
Kör smart och hårt och njut av dagen. Det kommer bli en underbar dag.

Duathlonintervaller

För fjärde gången på kort tid var det återigen dags för duathlonintervaller och idag skulle jag öka med ytterligare en minut.
Lite läskig och aggressiv ökning, men jag var taggad och sugen på att ge allt.

Tyvärr var den ena cykeln på jobbet trasig så jag fick köra på en cykel utan spd, men bestämde mig för att inte se det som ett problem.

image

Ett lite större problem med cykeln var dock att motståndsratten hela tiden sänkte motståndet vilket gjorde att jag fick hålla i ratten under hela passet. Kasst!

Planen var i alla fall att köra 4min långa intervaller med 1min vila. 400w på cykeln och 4:16/km på bandet.

Första cyklingen var tuff, men genomförbar och även första löpningen gick bra även om det var otroligt jobbigt den sista minuten.

Andra cyklingen var betydligt tuffare och jag drog på mig lite mjölksyra som jag insåg skulle bli ett problem på löpningen.

Efter 1min på den andra löpningen fick jag sänka farten eftersom benen kändes som telefonstolpar och det var inte med speciellt stor entusiasm som jag satte mig på cykeln igen för de än sista intervallen.

image

Nu fick jag kämpa på rejält för att hålla 400w och när det var dags för den sista löpningen så startade jag på 4:25/km istället och ökade kontinuerligt under den sista intervallen.

image

Vansinnigt jobbigt pass och på ett sätt skönt att ha en referensvärde på hur mycket jag orkar.
Det är definitivt löpningen som är det stora hindret, men om jag går ner till 4:20/km så kanske jag klarar det.
Nästa gång kanske…

Backintervaller cykel

Nackdelen med att bo på en höjd kan också vara fördelen.
Det är jäkligt segt att avsluta sina långpass med uppförsbacke, men man blir onekligen stark av det.

En annan fördel med att bo på en höjd är att man kan köra backintervaller utanför huset vilket jag gjorde idag.

50 höjdmeter och 6st intervaller gjorde jobbet…

image

Jag körde sittande fram tills det var 100m kvar och då jag ställde mig upp och gasade på.

image

Tufft pass såklart men effektivt då det endast tog 50min. Perfekt.
Tack Oscar för bra tips.

image

Duathlonintervaller igen

Idag körde jag mina duathlonintervaller för tredje gången och åter igen var det dags att skruva upp ansträngningsgraden.

3min cykel i 415w
1min vila
3min löpning i 4:16/km
3ggr

Brutalt jobbigt såklart, men jag lyckades hålla ut och genomföra passet. Jäkligt gött!

image

Pulsen höll sig hyfsat låg under cyklingen, men löpningen var utmanande.
På den sista intervallen kändes benen som betong och pulsen drog iväg lite.

Det ska bli spännande att se vad Oscar hittar på nästa gång. :)

image