Kulmen

Så! Nu är det slut på slappandet både gällande kost och träning.
Kulmen nåddes i helgen då jag var i Skåne och frossade, men nu känner jag motiverad och stark igen.

Helgen i Skåne var fantastiskt trevlig, men det snålades inte på kalorierna direkt…

20130930-174543.jpg

20130930-174608.jpg

20130930-174629.jpg

20130930-174717.jpg

20130930-174818.jpg

20130930-174837.jpg

20130930-174906.jpg

Artikel i GP

Tyvärr gick det ju inte att länka till artikeln i lördags, men jag fick en textfil av grymma Magnus Carlsson som skrivit den.
Passa på att spana in Magnus hemsida och hetsa honom lite så han gör Ironmandebut snart. 😉

20130930-122710.jpg

Jörgen tänjer gränsen

2010 släpade sig Jörgen Nilsson runt Göteborgsvarvet på 2 timmar och 42 minuter. Han vägde 143 kilo och bestämde sig för att göra en livsstilsförändring. I augusti genomförde han sin första Ironman – som var långt ifrån den sista.

Jörgen har alltid idrottat mycket. Som åttaåring började han tävla i skytte, senare började han med basket och så småningom även med kampsport och kettlebells.
Vid 18 års ålder sprang Jörgen mycket och låg stadigt kring 100 kilo i vikt. Men efter lumpen började kilona komma smygande.
Som 24-åring flyttade Jörgen till Göteborg. Då vägde han 145 kilo. Nio gånger har han genomfört Göteborgsvarvet. Men efter loppet 2010 tog han beslutet att förändra sitt liv. Han vägde 143 kilo, men hade en vilja av stål. Och inom sig fanns ett sug att delta i världens tuffaste konditionslopp: en Ironman.
– Det började med att jag blev medbjuden i en army fitness-grupp som heter The persistent few, en liten ideell förening där man tränar hårt. Jag hade tävlat i kettlebell, jag tyckte jag var väldigt stark och vältränad. Men när jag tränade med dem var jag redo att kräkas efter 15 minuter, säger Jörgen Nilsson.
– Efter det kände jag att jag ville kunna få en kropp som de har och träna på det sättet de gör, de imponerade väldigt mycket på mig. Jag ville lägga om livet och skaffa ett riktigt tufft mål. Ironman var det tuffaste man kan göra på en dag, så det fick det bli.
För den som inte vet det, innebär en Ironman att man – direkt efter varandra – simmar 3,8 kilometer, cyklar 180 kilometer och avslutar med att springa ett marathon. En rejäl utmaning, som kräver enorma förberedelser. Jörgen tog kontakt med Triathlon Väst, en av Sveriges största triathlonföreningar, och fick hjälp av elittriathleten Oscar Olsson för att komma i form. Jörgen började skära ner på energiintaget samtidigt som han ökade träningsdosen, och kilona började rasa av kroppen.
– Jag lade om kosten så att jag åt min vanliga mat, men jag bytte ut delar av den så den fick bättre näringsinnehåll. Och det tror jag är viktigt, att inte göra för stora förändringar. Vem som helst kan banta en månad och gå ner fem kilo, men att hålla det över tid är betydligt svårare. I takt med att formen blev bättre gick Jörgen på simkurs för att lära sig crawla, samtidigt som han tillbringade fler och fler timmar i cykelsadeln och löparspåret. Under tiden började han också blogga.
Under namnet Från fet till triathlet skriver Jörgen fortfarande om sin träning och sina tävlingar. – Bloggen fungerar dels som en träningsdagbok, men den ger också mycket motivation. Man behöver träna för att ha något att skriva om. Sen ger den så mycket tillbaka också när man får feedback från folk, dels i kommentarer på bloggen men också när folk kommer fram och hejar på tävlingar. I augusti var det så slutligen dags. 16 augusti stod Jörgen på startlinjen vid Ironman Kalmar, redo för sitt livs utmaning. Efter att ha tampats med maneter, motvind och skavsår kunde Jörgen korsa mållinjen efter 12 timmar och 45 minuter. – Den stora skräcken var att cykeln skulle gå sönder, då hade jag varit tvungen att bryta. Men när cykelsträckan var över och jag gick ut på löpningen insåg jag att jag skulle klara det. Under löpningen kom glädjen i vågor när jag tänkte tillbaka på min väg för att komma dit. När jag gick i mål blev jag helt varm i kroppen och allt blev väldigt känslosamt. Det är en typ av glädje som alla människor borde få uppleva vid något tillfälle. Överlycklig och dödstrött till trots, gick det inte lång tid innan Jörgen började planera för nästa utmaning. Ett par veckor efter loppet i Kalmar anmälde sig Jörgen till en ny Ironman, i Köpenhamn nästa år. – Har man en gång upplevt den kicken så vill man göra det igen. För mig är det också väldigt viktigt med långsiktiga mål. Jag skulle vilja göra en Ironman om året under en lång tid framöver. Klarar jag bara det, då vet jag att jag har en riktigt bra grundkondition.

Text: Magnus Carlsson

Översyn

På Göteborgs naprapat och idrottsskadeklinik jobbar min blixtsnabba klubbkamrat Rickard som jag träffade på en liten översyn av mitt knä idag.
Mitt knä svullnade ju upp för ett tag sedan och även om det känns bra nu så ville jag få det uppkollat.
Rickard konstaterade att det var lite stelt och att jag var lite svagare i vänster ben än i höger så jag fick lite styrkeövningar och lite andra råd.
Alltid skönt att få professionell hjälp.

20130927-035458.jpg

Mitt nya åk!

Efter att ha varit utan lämplig transportcykel några dagar så var det dags att åka till cykelaffären och fynda.
Jag hade bestämt mig för att köpa något billigt och praktiskt och eftersom jag inte kört speciellt mycket MTB så valde jag en hederlig ”gubbacykel” som vi säger i Skåne.

20130925-202049.jpg
En Apollo Yellowcab helt utan kolfiber och titan men däremot stänkskärmar i metall och till och med ett stöd. Lyx!

Löpanalys

Här är filmerna från söndagens löpskolning med Fredrik.
Jag klippte ihop dem till en liten film och jag valde att spela upp den i slow motion för att enklare kunna se hur det ser ut.

Precis som Fredrik säger så borde man filma sitt steg ganska ofta för att analysera. Mycket intressant.

&nbsp

Det har definitivt skett en stor förbättring, men jag har som ni ser en hel del att jobba på. Min fladdrande högerfot beror tydligen på en stel höftböjare så den får jag stretcha lite extra. I övrigt är det till att träna in den nya tekniken och köra de löpskoleövningar som jag fick av Fredrik.
Nu ska jag minsann bli snabblöpare!

KALAS-kurs

Idag var det äntligen dags för KALAS-kursen med Fredrik Zillén.
Jag träffade Fredrik i våras när Triathlon väst hade en temadag och jag kände direkt att hans koncept var något för mig.

Äntligen kom han i alla fall till Göteborg och jag lyckades få en plats. Gött!

Dagen började med en lite längre uppvärmningsjogg än planerat då jag missuppfattat var vi skulle hålla till, men några minuter försenad sprintade jag in på Gibraltargatans herrgård.

Jag möttes av 7st laddade deltagare och en energisk och positiv Fredrik .
Efter några snabba minuter inomhus gav vi oss ut i regnet och började lektionen.

20130922-171208.jpg
Vi började med att springa en snabb vända medan Fredrik filmade för att få en före/efterfilm och sedan började drillarna.

KALAS står för Knä, Armar, Lodlinje, Avslappning och Svanskota och drillarna var indelade i en bokstav i taget.
Övningarna var väldigt pedagogiska och det blev en stor förändring i steget omedelbart.
Självklart kändes det väldigt konstigt i början, men jag tyckte det kändes mycket bättre ganska snabbt.

20130922-171730.jpg

Det fanns definitivt en röd tråd i övningarna och slutligen flöt allt ihop på ett fiffigt sätt.

20130922-171848.jpg

Slutligen körde vi lite backträning och till sist var det dags för en ny film på löpsteget.
Det var en oerhörd skillnad på mitt steg nu och jag kände mig lätt och snabb.
Verkligen roligt att se hur alla deltagarna hade förbättrats och att det inte var en enda sur min trots 3h regn.

20130922-172107.jpg

Efter filmen var det dags för en analys.
Mycket spännande.
Jäklar vad kul det var att se den första filmen. I början såg det med lite god vilja hyfsat ut, men när Fredrik spelade den i slow motion och dissekerade den så var det såklart katastrof.
Roligast var att se den sista filmen och jäklar vilken skillnad!
Jag landade mycket bättre på foten och även om det fortfarande finn ett stort utrymme för förbättring så kändes det väldigt bra.

Tack Fredrik för en rolig och lärorik dag!

Kettlebell med Jens

Jag har hetsat Jens några dagar nu över att jag klarade 200 snatches på 8 min förra veckan och han har hetsat lite över att det var mesigt.
Således blev det en utmaning och idag var det dags att fastställa vem av oss som var övermannen.
Det kanske var lite orättvist eftersom jag gjort den typen av pass tidigare medan Jens var lyckligt ovetande. Men, men..

Slöfock

Jag har kommit ner i en liten svacka nu och har en liten motivationsdipp. Mitt knä känns fortfarande inte helt 100% vilket stör mig ganska mycket.
Jag är otroligt sugen på att springa men vågar inte riskera något inför löpkursen söndag..
Nästa vecka blir det ett besök hos sjukgymnasten oavsett!

Idag spelade jag lite discgolf istället vilket var kul.
Hösten har definitivt kommit till Göteborg och det var vackert med höstlöv i skogen.

20130919-182438.jpg
Det var skönt att gå runt i skogen och mitt knä kändes starkt. Jag tror det är bra för knäna att röra sig i den typen av terräng. Trist att jag inte kan springa bara.

Spelmässigt gick det hyfsat. Vi gick 2st varv i Slottsskogen och det första gick dåligt, men det andra gick hyfsat. Ganska bra utkast vilket alltid är kul.

Försäkringsbolag och snabbpass

Dagen inleddes med några telefonsamtal till mina försäkringsbolag för att försöka fixa en ny cykel så fort som möjligt.
Jag hade en känsla av att det kanske skulle bli lite krångligt, men det gick otroligt smidigt initialt.
Jag har både hemförsäkring och en tilläggsförsäkring så jag ska bli ersatt till 100%.

På grund av allt telefonerande så blev det ett väldigt komprimerat träningspass idag.
Jag har ju haft lite strul med mitt knä så jag får ta det lite försiktigt, men jag känner att jag kan börja träna igen i alla fall. Träningssuget är enormt!

Jag avslutade passet med lite kettlebell idag och det var verkligen länge sedan. Jäklar var man tappar styrka snabbt.
För några år sedan när jag var stor var jag också väldigt stark och kunde lyfta riktigt mycket när det kom till kettlebells, men nu har jag tränat på ett annorlunda sätt i några år medan mina kettlebells står hemma och bli dammiga.

När jag tränade mycket styrka så körde jag och min kompis Robban ganska ofta ett test som heter SSST. Secret service snatch test vilket innebär att man ska köra så många snatchar man hinner på 10min.
Enligt den information vi hittade på nätet så var godkänt resultat 200st med 24kg kb. Det är inte helt utan ansträngning man klarar av detta och spontant tror jag inte det finns speciellt många i Sverige som klarar det, en efter några försök så klarade jag i alla fall 208st. Med en 16kg så klarade jag runt 300st.
Även när jag var som starkast så var jag alltså oerhört långt ifrån de bästa i världen som Ivan Denisov tillexempel:

227 lyft med en 32kg kettlebell och endast ett handbyte. Lite drygt 7 ton han lyftet alltså. Helt galet!
På mitt mycket blygsamma pass idag så körde jag 200 reps med en 16kg på 8min och höll på att kräkas. En viss skillnad…

Här är några bilder från förr.

2x40kg clean
2x40kg

Och här har vi den legendariska ”The Beast” 48kg kettlebell.
48kg kb