Dagen före

Imorgon kl. 12 är det dags för min kanske största utmaning hittills.  

I 24h ska jag springa så många varv jag hinner på en 375m lång bana vilket känns helt galet, men ändå lite spännande.

Eftersom jag aldrig sprungit så länge innan så är det svårt att lägga upp en plan, men jag har försökt i alla fall. 

Målet är 160km vilket jag insett kommer bli otroligt tufft, men jag ska försöka i alla fall. Jag har räknat en del på kilomtertider och tycker mig ha en chans, men det är otroligt många andra faktorer som spelar in. 

Som jag ser det är de största hoten fötterna och magen. 

Går fötterna sönder så blir mitt mål omöjligt likaså om magen pajar och jag inte kan behålla näring. 

Men jag har klarat mig tidigare från den typen av problem, men och andra sidan är mitt längdrekord bara 14h… 

Planen är i alla fall att försöka hålla tiderna som ovan och att redan från start springa i 25min och gå i 5min. Jag tror nyckeln är att hålla sig i rörelse så mycket som möjligt och endast vara stilla på toaletten och kanske om man äter något snabbt som kräver kniv och gaffel. 

När det kommer till energi så blir det pannkakor med jordnötssmör i vanlig ordning varvat med choklad och chips. Sportdrycken blir Umara.

3 par skor har jag med mig där jag hoppas kunna springa så mycket som möjligt med mina New Balance Boracay, men går fötterna sönder så blir det i värsta fall foppatofflor. 😊

Nu är det sovdags och förhoppningsvis blir det ingen mer sömn förrän på söndag eftermiddag. Loppet kan ni följa i webcam här:http://okv.se/play/oppna-kanalen-vaxjo/prt2016

Velodrom

De senaste åren har vi haft ett cykelläger i Velodromen i Falun och det här året valde jag att följa med.
Jag har aldrig cyklat velodrom innan och det kändes lite nervöst, men vi var 6st nybörjare som åkte upp för en introduktionskurs innan resten av klubben kom upp så det kändes ok att inte vara ensam rookie.

Det kändes jäkligt speciellt att kliva in i Velodromen trots att et fanns ett tåg på fasaden, men satan vad brant!
50 graders lutning i kurvan och cyklar du i under 25km/h så ramlar man ner.
Utöver detta så är cykeln en fixie, man kan inte sluta cykla när man vill för då kan man krascha in i klungan och om man cyklar ner på det mörkblåa golvet i för hög fart så vurpar man…

Teoridelen avhandlades ganska snabbt och sen valde vi ut cyklar och gick ner på golvet. Det blev några varv runt på den platta delen, lite slalom och sen började vi cykla högre och högre tills vi gav oss på en kurva.

Jag tyckte det var sjukt obehagligt och när vi stannade så var jag lite skakig i händerna. Det kändes som att jag skulle vurpa vilken sekund som helst och när vi skulle börja växla vilket innebär att första cyklisten går upp högt på väggen (ca:4m) medan resten av klungan cyklar förbi nedanför så blev det för mycket för mig och jag valde att kliva av.

Det hela kändes för obehagligt och jag var rädd att skada mig själv och övriga deltagare så jag fick sitta vid sidan istället tyvärr. Tråkigt, men det kändes som rätt beslut och jag hoppades kunna köra på lördagen istället.

Lördagen börjades med ett simpass vid Lugnet vilket var en jäkligt fin anläggning. Det märks att det satsas på idrott i Falun.

Jag bestämde mig för att inte cykla i Velodromen på lördagen utan körde ett pass på en Wattbike istället och tittade på medan klubbkompisarna körde och på eftermiddagen så blev det en löptur upp till lugnet och uppför hoppbacken.

Kul att springa i snö och sjukt jobbigt att springa uppför hoppbacken!

På söndagen hade jag laddat mentalt och bestämde mig för att cykla i Velodromen. Jag fick en massa pepp av de andra deltagarna och innan passet började så var jag på plats och började köra.

Det kändes fortfarande lite obehagligt, men efter en del varv så släppte det lite och jag vågade mig högre upp och kunde hålla linjen.

Blixtsnabba Sami coachade mig och plötsligt växlade vi med tillräckligt bra resultat för att jag skulle kunna köra med de andra.

Passet kändes helt ok även om det vid några tillfällen blev obehagligt, men i slutet av passet så blev det till och med roligt. 😊

Det var till slut ganska kul att cykla och nästa år kommer jag försöka följa med igen om det finns tillfälle. Jag utvecklades definitivt som cyklist och det är alltid kul att åka iväg med klubben och betraktas som normal trots 6 träningspass på en helg. 😊