Race report Ironman Kalmar

Äntligen var det dags! I nästan 2 år har min träning varit med detta loppet i fokus och nu äntligen skulle det bli av.
Självklart var jag nervös, men det är nog alla inför en prövning som Ironman.

03:50 ringde väckarklockan och jag var hyfsat pigg.
Det var som väntat tryckt stämning i matsalen och det märktes tydligt att många var nervösa.
Att vara väl förberedd och ute i god tid är väldigt viktigt för mig så jag var nere vid cykeln redan 2h innan start.
Det var inte så mycket folk där då vilket var lugnt och skönt.
Däcken kollades, mitt nya racebelt monterades och vattenflaskorna fylldes på.

Jag valde att gå upp till hotellet sen och byta om där. Precis som när man är militär så missar man aldrig en möjlighet att använda en toalett av porslin så det kändes bättre att vara på hotellet istället för att stressa till en bajamaja.

bild-11

06:20 var jag och 500 andra nere vid vattnet. Jag bytte om direkt och var i vattnet runt 06:30.
Vilken jäkla skön stämning det var. En massa publik och speakern höll låda som aldrig förr.
Vattnet var skönt och simningen kändes riktigt bra.

Jag ställde mig i 1:30 gruppen som planerat och väntade.
Kenta spelades i högtalarna och jag tror de flesta blev lite tagna av situationens allvar.
Nationalsången spelades och nu började det verkligen närma sig.
Eliten stack iväg och 5min senare var det vår tur.

KAOS!
Jag har aldrig varit med om något liknande.
Det var helt galet vid starten. Alla fäktade med armarna som galningar, vattnet var helt vitt av skum och man kom i princip ingenstans.
Varför denna stress…
Jag försökte hitta rytm, men det var helt omöjligt.
Vid första bojen var det riktigt illa. Det kändes som att många fick panik och när de fick panik så började de bröstsimma. Att bröstsimma när man ligger som packade sillar är en riktigt dålig idé och inte speciellt snällt mot de övriga tävlande.
Här kan jag tacka min kampsportsbakgrund och simträningen med Coach AK till att jag kunde ta det lugnt.

Efter första bojen så tunnades startfältet ut något, men istället fick man kämpa mot hyfsat stora vågor. Det var ju ganska blåsigt så man guppade runt ganska mycket där ute.
Äntligen fick jag hyfsad rytm i simningen och det kändes riktigt bra.
Navigeringen gick spikrakt och ansträngningsgraden var låg.

Inne bakom kattrumpan så blev det lite smak av diesel i vattnet och plötsligt var vi under bron. Det var ett jäkla liv från publiken och det kändes riktigt gött.
bild-9

Efter bron fick jag en rejäl benspark rakt i ansiktet. Jäkla bröstsimmare!
Skitont gjorde det och jag tog ut ett rejält avstånd till förövaren.
Plötsligt gick jag på grund och det visade sig att det knappt var en meter djupt i vattnet. Vissa började gå, men jag simmade på bäst jag kunde. Ibland fick man tag i en sten och fick en jäkla fart. 😉

Andra varvet var ganska odramatiskt och jag vevade på. Simningen kändes lugn och hyfsat snabb med låg ansträngningsgrad och jag kände mig glad.

Jag gick på grund igen och svängde sedan vänster efter sargen.
Plötsligt började det flimra framför ögonen på mig och det kändes riktigt konstigt. Jag började fundera på om jag kanske blivit sjösjuk och yr, men sedan förstod jag att det var vattnet som var helt grumligt och som gjorde att det var väldigt slammigt. Inte så fräscht.

Det kändes som en evighet innan man simmade under bron vid växlingsområdet men till slut såg jag rampen.
Jag såg också en man som stod på botten och vilade och skulle simma om honom på höger sida.
Plötsligt så börjar han simma igen och tar fart med en bröstbenspark rakt på min kappmuskel. Idiot!
Som tur var gick inget sönder och jag kunde gå upp för rampen efter 1h 30min. Perfekt.
0437_02963

Jag tog det lugnt i T1, vinkade till min fanclub som bestod av Maria, min syster Jessica och mina föräldrar.
Det var kul att se dem och det var kul att ge sig ut på cykeln.
0437_04189

Det var medvind fram till bron och det rullade på bra. Jäklar vad det blåste uppe på bron så jag fick ta det lite lugnt, men det var ändå kul att cykla där. Öland ner till sydspetsen var lite av en pärs i motvinden och jag fokuserade verkligen på att ta det lugnt och inte ta ut mig för mycket.
I Degerhamn var det en liten uppförsbacke och sedan blev det äntligen lite sned medvind. Åh va gött!
+35km/h och ganska behagligt.
Jag körde förbi Hans från klubben som körde ikapp och pratade lite innan han drog ner på farten igen.
Vid nästa sväng så fick vi äntligen rak medvind.
Det jag gillar mest med medvind är nog att det blir helt tyst. Otroligt skön känsla att bara höra vinandet från däcken medan man susar fram i 40km/h.

Jag kom ikapp Tommy vars blogg jag följer och vi cyklade och pratade lite om hur vi skulle lägga upp dagen.
I ungefär 1h njöt jag av medvinden innan jag svängde in på Allvaret.
Åhhhh vad trist det var. Direkt var farten nere på 25km/h och man kom ingenstans. Jaag försökte trycka på lite, men med 80-90km kvar så vågade jag inte. Dessutom så hade jag blivit lite illamående och var nära att kräkas några gånger.
Jag slutade dricka sportdryck och då släppte det efter en halvtimme ungefär.

Jag kom ikapp grymma Lina och pratade lite med henne. Kul.
Efter en evighet var Allvaret slut och jag fick svänga in i medvinden igen.
0437_13690

Upp för Ölandsbron igen och in mot växlingsområdet igen. Plötsligt blev det ett jäkla liv på publiken och jag kände mig riktigt proffsig ända sedan jag såg att ledarna i loppet glida förbi i högerfilen…

Det var lite segt att vända vid växlingsområdet och köra ut igen, men jag försökte tänka positivt att det bara är 6 mil kvar.

Efter någon mil stod blixtsnabba Lars och gapade och jag fick lite energi igen och kilometerna rullade på i medvinden.
Efter 15 mil var det äntligen dags att vända in mot Kalmar igen.
Jag började bli trött och fötterna började bli ömma.
Sista milen tog jag det lugnt och äntligen rullade jag in i växlingsområdet igen efter 5h 57min.
Åh vilken skön känsla att vara klar med cykeln och vad gött det var att ta av cykelskorna. Kanske ska ha strumpor nästa gång…

Jag tog ganska gott om tid på mig i T2 och lufsade ut ur växlingsområdet. Jag sprang förbi min fanclub och kände mig oförskämt pigg.
Det kändes som att jag tog det riktigt lugnt, men ändå så sprang jag i runt 5:45/km. Alldeles för fort!
Tempot höll i ungefär 4km, sedan fick jag gå lite.
Jag fick en rejäl svacka, men rörde mig hela tiden framåt i alla fall.
Grymma Jonas från klubben satt och hejade och jag mötte superUllis och fick en massa energi. Grymma Göran susade förbi i ett galet tempo vilket var sjukt imponerande.

Jag gick igenom alla vätskestationer och drack och åt ganska mycket. Jag hade ätit 7st gels på cykeln och kände mig mentalt hyfsat pigg i alla fall, men kroppen värkte en hel del.
Jag fick en massa energi av medtävlande som jag kände igen eller som bara hejade ändå.
Lina och Isabelle sprang om mig. Hans som jag cyklade om tidigare sprang om. Jag mötte snabbKarin och grymma Sofie och Jonna som gapade och hejade.
0437_19033

Äntligen kom man in i Kalmar igen efter drygt en mil. Vilket tryck från publiken! Helt magiskt. Min fanclub mötte mig och hejade och jag blev helt varm i kroppen. Det var riktigt partystämning i stan och det var inte på tal om att gå.
Plötsligt stod min fanclub på ett helt annat ställe och jag bara kände hur glad jag blev.
Det var riktigt häftigt att springa fram till målområdet men lite surt att svänga vänster till 2:a varvet.
Jag fick i alla fall mitt första armband och köttade på.

Efter någon kilometer kom jag i kapp Henrik från klubben som hade börjat gå. Jag hetsade honom lite och han började lufsa på i min fart.
Vi sprang och pratade lite ganska länge och till slut piggnade han till och stack iväg för att försöka gå i mål på under 11h.
Tommy som jag cyklat om tidigare kom i kapp och sprang iväg.

Jag återhämtade mig hyfsat och började springa lite bättre igen. Kilometerna tickade på och efter ett tag var jag inne i Kalmar igen.
Trots att jag sprang så kände jag mig såklart sliten, men jag fick energi av fanclubben och den makalösa publiken och för sista gången sprang jag förbi målområdet. Nästa gång var skulle det bli vänster och målgång!

Maria sprang med några 100m och jag försökte skärpa till mig lite. Jag fick mitt andra armband och stack ut på sista varvet. 12km kvar.

Jag försökte räkna ut om jag skulle kunna klara att gå i mål på under 13h men kom fram till att det nog inte skulle gå.
0437_26692

Men jag tuggade på. Jag åt allt jag kom över i varje energistation och det började kännas som att målet började närma sig.

Jag försökte hela tiden räkna ut om jag skulle klara 13h, men jag var för trött för att kunna räkna. Jag hade 1h på mig att springa 8km och fick för mig att jag skulle behöva springa 6:30/km för att hinna.
Jag började stressa lite och ökade allt vad jag kunde. Jag kom i kapp Tommy igen och gick förbi och med några kilometer kvar så kom jag i kapp Hans.
Vi sprang tillsammans in mot stan och kom i kapp Ove. Kul.

Tillsammans sprang vi genom stan och äntligen kom vi fram till målet.
Det var en helt sjuk känsla att få springa upp på mattan och in mot målet.

Publiken skrek och speakern skrek äntligen ”YOU ARE AN IRONMAN”!!
mål

Det går inte riktigt att beskriva den glädjen jag kände när jag gick i mål. All träningstid och all slit hade betalat av sig och det var så otroligt skönt.

Jag kan definitivt rekommendera alla att genomföra en Ironman. Det är värt ansträngningen och värt att kämpa för.
Jag kommer absolut genomföra fler Ironman framöver, men det blir nog ingen nästa år.

Riktigt häftigt var också att gå tillbaka efteråt och kolla in de sista som gick i mål. En av dem var min kompis Rickard som kämpade i 15h 55min. Imponerande.
Kolla in hans målgång på klippet Heroes Hour. Riktigt coolt!

Tack till alla som stöttat och hjälpt mig på min väg för att uppfylla mitt mål.
Oscar Olsson
Kostvetarna
The Persistent Few
Simcoachen
Triathlon Väst
Och alla nära och kära som stöttat mig.

 

 

 

 

34 reaktion på “Race report Ironman Kalmar

  1. Härlig läsning. Underbart att få läsa race report. Ge mig mera :D. Jag såg på slutkortet att du gjorde som jag. Drog uppdragkedjan för att få en liten snyggar bild. Hjärnan prioriterar ju bara det viktigaste när man är utmattad 😉

  2. En makalös prestation! Det har varit riktigt kul att följa dig Jörgen! Stort grattis och lycka till med framtida satsningar! Njut och var stolt över din insats! Vi ses!

  3. Grattis! Stort! Lite hackig och osammanhängande race report men det är väl mycket känslor. Bilderna talar om mycket hur du kände dig. Fin målbild, lite lagom cool sådär.

  4. Waah, bästa läsningen än så länge Jörgen- GRATTIS till att ha uppnått ett så stort mål som inte många genomför någon gång i livet. Imponerad! Vilket arbete lagt ner och vilket pannben du har!

  5. Fantastiskt inspirerande!! Underbart att få läsa, kändes nästan som om att man kunde ta på känslan! Stort grattis till en enorm prestation! Så roligt att se resultatet av din enorma målmedvetenhet o ditt driv Jörgen 🙂

  6. Underbar läsning och kanske den första som gör mig inspirerad till att satsa på en IM nån dag fast jag hela tiden säger att jag inte ska det 😉 Det du beskriver är precis vad som lockar mig i utmaningar. Stort grattis till genomfört och den fina bonusen med en bra tid 🙂

  7. Stort Grattis!!! :)) Grymt kul att läsa din racereport!! Det är så inspirerande att man själv vill genomföra det, men det är ju ruskigt lång träningsväg dit men det är väl bara att bestämma sig och ställa in siktet hihi, det är ju vansinnigt kul å testa gränser och klara utmaningar! Vad blir det härnäst när du väl landat i detta å återhämtat dig? Är nyfiken ;))
    / Camilla

    • Tack Camilla. Jag kan bara rekommendera dig till att testa. Även om det är en lång väg dit så är det verkligen värt det.
      Nästa projekt blir ett 6h ultramarathon i November.

      • Då misstänker jag starkt att det kan vara Borås 6-timmars du syftar på. Om ifall så hälsar jag dig välkommen till ett riktigt roligt ultralopp som min löparklubb Sok Knallen anordnar. Var själv med i loppet förra året (första ultraloppet i mitt liv, har gjort tre fram tills nu), hade kul mest hela tiden :)))

          • jag sprang 50,570 km, så jag är helt säker på att du klarar mer därtill! 🙂 I år ska jag bara lufsa runt då jag kommer att vara precis hemkommen från New York marathon å kan nog inte räkna med att utöka sträckan, men det är kul å vara med ändå :)) Men då kanske vi syns på fältet i nov 🙂

  8. Bra lördag! Dricker vin och läser Race Reports… Fan vad bra vi är Jörgen! Eller förresten – du är några timmar bättre så jag får nog åka iväg på ett långt träningsläger.?! Tack för året som gick; peppet, utlandsäventyren, firandet – hela paketet. Lite starkare och många erfarenheter rikare, för alltid odödliga. Kör hårt och sen räjjsar vi nånstans när jag är tillbaka – brag for the rest of your life! /R

    • Själv blev det kräftor och bira.
      Jäkla vilken resa vi gjort sen vi träffades första gången. Det ska bli kul att köra något race igen när du kommer hem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *