Race report Sandsjöbacka Trail Marathon

04:40 ringde väckarklockan och efter en natts hyfsad sömn så kände jag pirret i kroppen som jag brukar ha innan lopp.
Jag var inte så bra förberedd som jag hade hoppats på, men jag var riktigt sugen på att springa i alla fall.
-7 grader var det men i övrigt verkade det bli en fin dag.

Grymma Magnus (som för övrigt tagit bilderna i detta inlägg) hämtade mig och vi åkte upp till målet för att hämta Rikard.

Väl nere i Kungsbacka så möttes vi av en massa förväntansfulla löpare och det var många bekanta ansikten. Kul.
sandsjöbackastart
Foto: Magnus Sefastsson

08:30 gick starten och jäklar vilket tempo det blev!
Jag ville ta det lugnt men sögs med och avverkade första kilometern på 6min vilket var snabbare än planerat.
Trots detta så låg jag sist i loppet efter runt 10min och startfältet drog iväg.
Men jag brydde mig inte utan malde på och tänkte att jag kommer ikapp senare.

Efter 5km kom jag ikapp en sympatisk man som hette Pelle som jag sprang med fram till Kyrkobyn.
Vi svängen in till parkeringen kom Oscar Olsson springandes med ett tjut i en jäkla fart. Imponerande att han höll 5min/km under 70km i den terrängen. Det är vad jag har på mina lite längre intervaller på bandet…

I Kyrkobyn började trailen och Pelle som inte hade så bra dubbar på skorna fick släppa lite på farten och jag började mala på.
Naturen var fantastisk men krävande och vädret var perfekt.

Jag kom ganska snabbt ikapp några tjejer som jag sprang med ett tag och här fick jag lära mig loppets första läxa.
”Var uppmärksam på kartan och skyltar!”
Jag hade kollat på kartan att jag skulle följa orange skyltning men när jag sprang med i en grupp så märkte jag att markeringarna var röda.
Mycket lätt att man bara följer efter och mycket riktigt så visade det sig att vi sprungit fel.
Ungefär 1km fel blev det den här gången vilket inte kändes så farligt just då…
sandsjöbackaskylt
Foto: Magnus Sefastsson

Jag kände mig stark och sprang om tjejerna och malde på.
Jag kom ut på en stor slätt där man skulle springa upp på en höjd och landskapet var verkligen fantastiskt.
Jag började närma mig Sandsjön där den första depån var och benen kändes riktigt pigga.

Emma mötte mig vid depån och peppade och bjöd på kladdkaka och kaffe. Gott!
Ganska snabbt var jag ute igen och körde på.
Jag började närma mig vägen där jag visste att Magnus skulle vara och jag började även närma mig toppen av kartsida 1.

sandsjöbacka1
Foto: Magnus Sefastsson

Magnus var lite sadistisk och hade satt sig i toppen av en lång backe vilket gjorde att jag var tvungen att springa upp. Man måste ju ha snygga bilder. 😉

Äntligen var jag uppe vid Tråkärrsslätt och terrängen därefter skulle jag vara hyfsat bekant med.
Det blev lite mer skogsterräng och här började det bli lite jobbigt då det varit väldigt lerigt, men fruset så stigen var otroligt ojämn.
Jag tog det lugnt och malde på i en jämn takt och var snart framme vid Sisjön.

Tyvärr var kaffet slut vilket var synd, men jag fick lite kladdkaka och lite mer vatten i min camelbak och sedan lufsade jag på igen.
Jag hade 34km på klockan nu och benen började definitivt kännas sega.
Trött som jag var så sprang jag fel igen, men tillslut hittade jag tillbaka och hittade en underbart vacker gul vimpel igen. 🙂

Jag hängde på 2st andra löpare och försökte hålla modet och tempot uppe, men när jag kom ner mot Åby så var jag tvungen att börja gå lite även under flacka partier.

Backen vid Fässberg var riktigt sega och jag måste säga att de sista 8km på loppet var otroligt tuffa.
Det fanns ett ravinpris i loppet som innebar att den som sprang 1700m i en ravin snabbast i förhållande till sin sluttid vann ett pris.
Någonstans försökte jag ladda och köra på, men terrängen var helt vansinnig. Det var nedfallna träd, backar och bäckar och när jag kämpat på som en galning så ser jag en stor vit vägg framför mig som visade sig vara stigen upp till toppen av ravinen.
Uppskattningsvis var det 40-50 höjdmeter på 200m och att springa var inget som helst alternativ. Jag kom upp i andra andningen bara av att gå…

Efter 6h slit var jag äntligen nere i Toltorpsdalen och jag tyckte mig ibland höra ljud som lät som en speaker från målområdet och efter en sväng i Safjället (lite mer backar såklart) så såg jag äntligen målet.
Sandsjöbackamå1l
Foto: Magnus Sefastsson

När jag kommer ner till fotbollsplanen så hör jag speakern säga: ”Och här ser det ut att komma en löpare från 68km’s rundan….. Nä, det var bara en marathonlöpare.”
Kul med de peppande orden. 😀

Magnus och Fredrik var där och peppade och jag sprang mitt varv runt planen och gick äntligen i mål efter 6h 25min.
Efter diverse felnavigeringar så avverkade jag 45,8km. Ultramarathon!!! 😉

Sammanfattningsvis så var det ett otroligt vackert och välarrangerat lopp som jag definitivt kommer göra om.
Det var riktigt tufft och det gäller definitivt att vara väl förberedd.
Men nästa gång blir det nog den långa rundan.
Man måste utmana sig själv.

Grattis till arrangören och till alla deltagare.
sandsjöbackapizza

15 reaktion på “Race report Sandsjöbacka Trail Marathon

  1. Haha jag ÄLSKAR att det finns så många klantiga speakers och ledare som peppar helt fel. Är impad att du fixade en trailmara när jag vet att du inte fått till så väldans många långpass – men du är ju grundtränad och har ett bra pannben. Stort grattis!

  2. Väldigt levande och kul berättelse som fångade både det underbara och det plågsamma med loppet. Själv sprang jag ”bara” 22 km men blir sugen på att springa längre nästa gång efter din berättelse!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *