Race report Sandsjöbacka Trail ultramaraton

Då var det dags för min första riktiga ultramaraton. Egentligen räknas det ju som ultra så när man passerar 42,195m vilket jag gjorde på förra årets Sandsjöbacka, men den här gången var det den magiska distansen 50 miles. 82km alltså.

03:45 ringde väckarklockan och strax innan 06 var vi på plats nere vid Tjolöholms slott.
Starten var 06:30 och lite över 06 så började folket trilla in.
DSC_0140

Jag gled runt och nervöspratade med några bekanta och försökte hålla värmen. Självklart var jag nervös inför uppgiften och jag ville komma iväg så jag kunde påbörja resan.
Många körde ultratripeln vilket innebar att de sprungit 26km på fredagen, 44km på lördagen och skulle slutligen springa 82km idag. Imponerande!

Äntligen gick starten och ett pärlband av pannlampor ringlade sig iväg från slottet.
Jag tog det väldigt lugnt och lufsade på.
Grymma Ted Ås sprang upp vid sidan om och småpratade lite. Han sprang för tredje dagen och kände sig seg men eftersom han sprang i mål på 8:56 så hade han tydligen lite tryck kvar i benen. 🙂

Namnlös

Vi började med ett varv runt halvön där slottet ligger innan vi började springa inåt landet.
Det var lite coolt att springa i mörkret och höra vågorna skvalpa och jag kände mig ordentligt laddad.

Efter varvet runt halvön och en liten bit asfalt så sprang vi in i spenaten.
Det blev mycket kuperad skogsterräng som övergick till ett avverkningsområde.
Det var blött och hela tiden branta backar så kilometertiden droppade rejält.
Redan här förstod jag att jag inte skulle kunna klara att komma i mål på runt 12h vilket jag först hade tänkt.

Här har ni höjdkurvan för loppet så förstår ni hur det var.
Höjd

Efter avverkningsområdet så kom vi ut på ytterligare en asfaltsstäcka på 3km som var platt och lättsprungen.
Jag var noga med att hålla mig på under 140 i puls och att äta lite varje halvtimme, men ändå så låg jag på runt 6:30/km när det var flackt och lättsprunget. Gött!

Jag såg tre löpare som jag kom ikapp uppe vid Fjärås Bräcka och vi hade sedan sällskap vissa delar av dagen, men i princip hela vägen upp till Lindome så sprang vi tillsammans.
Självklart tillhörde de Lonesome Runners och de sprang sin tredje dag.
DSC_0156
Tack Fredrik, Fredric och Susanna för sällskap, pepp och hjälp under dagen.

Fram till Lindome rullade det på bra och naturen var väldigt fin.
Det var såklart väldigt kuperat men det var ganska torrt och kroppen kändes bra.

Strax innan Lindome fick jag släppa Lonesometrion eftersom min puls började bli lite för hög men det rullade på bra för mig ändå tycker jag.
Det var en depå i Lindome där jag visste att Maria väntade på mig med kaffe, snickers och redbull så jag kände mig vid gott mod.

40km var avverkade på strax under 6h och kroppen kändes bra.
Planen var att passera depåerna ganska snabbt så jag inte skulle stelna till så jag tog en snabb soppa och sedan gick jag och Maria iväg medan jag drack kaffe och redbull på vägen.

Nästa depå var Spårhagavägen, det var 20km dit och jag hade 4h på mig.
Inga problem tänkte jag, ganska tufft skulle det visa sig.

Efter Lindome var det ganska lättsprunget ett tag innan man kom in i skogen igen, men även i skogen var det hyfsat lättsprunget.
Kuperat såklart, men torrt och fint. Detta skulle dock komma att ändras mycket snart.
När jag närmade mig motorvägen möttes jag av detta.
DSC_0158

Jäklar vad kallt vattnet var och det märktes att ett hundratal löpare sprungit förbi för jag sjönk nästan ner till knäna i det iskalla vattnet. Inte behagligt.
Det skulle dock bli värre. Mycket värre.

Efter topparna vi Sandsjöbacka så var det inte speciellt mycket torr mark kvar fram till målet. Detta plus att jag började bli trött gjorde att tempot sjönk drastiskt..
DSC_0160
Här var jag fortfarande vid gott mod även om det började skymma lite.
Här var det fullt fokus på att ta mig till Spårhagavägen innan det blev för mörkt för jag ville inte pilla med pannlampan mitt inne i skogen.

DSC_000001
Här fick man vackert svänga vänster och avnjuta en mil med såphala klippor och gegga.

Lonesometrion kom i kapp och blåste förbi och det började bli rejält plågsamt.
Benen började värka och jag var trött. Jag var riktigt trött på pannkakorna med jordnötssmör som jag ätit de senaste 8h, men jag tvingade i mig dem ändå. Om jag inte hade fått energi i mig så hade det varit helt kört.

Nu började även tiden bli en faktor och jag insåg att jag var tvungen att öka farten för att hinna till Spårhagavägen innan depån skulle stänga.
Jag började tänka på alla som hjälpt mig och följer mig på nätet och tänkte på vilket svek det skulle vara om jag inte kom i mål så jag började sätta fart så mycket det gick.
DSC_0162

Det var gegga och vatten överallt och jag började få problem med kramp, men jag skulle bara till depån i tid.
Jag tyckte mig höra trafik vid något tillfälle och äntligen kunde jag se reflexvästar.
Så jäkla gött att hinna fram innan den stängde och nu var det bara 22km kvar..

Lonesometrion var på plats och jag fick lite pepp av dem och av de underbara funktionärerna.
Min ena sko var full med lera men jag kunde inte knyta upp skosnöret eftersom benet krampade. Utan tvekan hjälpte en funktionär mig att knyta upp skon så jag kunde fortsätta så fort som möjligt.

Pannlampan var på, jag var upptankad med energi och nu var nästa depå Sisjön.
Här hade jag lite koll på terrängen då jag sprungit här en del tidigare så jag visste att det skulle bli riktigt lerigt, men 11km på 3h skulle jag definitivt klara!

Efter någon kilometer började reflexerna komma så navigeringen kunde man helt förbise vilket var riktigt skönt men dessvärre var leran den värsta jag varit med om.
Jäklar vad jobbigt det var och jag kunde knappt springa alls.
Hela tiden halkade jag omkring men efter en massa kämpande fick jag äntligen se denna underbara syn.
DSC_0163
Äntligen lite fina stigar och jag kunde springa lite igen.
Mellan Oxsjön och Sisjön var det lite lera igen såklart men slutligen kom jag fram till Sisjön.
Jag kunde se lite lampor mellan träden och jag visste att jag var nära depån där jag visste Maria skulle vara och jag skulle få lite energi igen.

Plötsligt hör jag applåder och hejarop och jag är framme.
Jäklar vilken skön känsla!
Kaffe, redbull, kladdkaka och sen var jag på väg igen. 11km kvar och den beryktade mölndalsravinen.
Nu var det bara målgång som gällde.

Vägen ner till Åby gick smärtfritt och jag fick några kilometer på under 10min för första gången på länge. Blixtsnabb! 🙂
Jag sprang in på Statoil för att låna deras toalett och byta batterier till pannlampan i värmen och sen styrde jag stegen mot Änggårdsbergen.

Susannas man stod och väntade på mig innan Fässberget och bjöd på ett glas Cola och peppande ord sen var det dags att halka upp för backen.

”Äntligen” var det dags för ravinen och ännu en överdos av lera. Jag längtade efter backen jag visste skulle komma, men det gick dessvärre inte speciellt fort dit.
Men till slut kom jag fram och jag visste att det var slut på leran. Så jäkla skönt!

Nu började det rulla på lite igen. Jag kollade på telefonen och fick ett sms från Oscar som gav mig energi och jag satte fart.
Utanför Botaniska mötte Jens upp och sprang med mig till målet.
Jäklar vad skönt med sällskap.

Efter sista backen mötte Crisse upp med en stor högtalare och spelade lite musik för mig och Emmy stod utanför stadion och sprang med mig till målet.
Äntligen kom jag fram och möttes av Maria, Anders, Jonas samt Anne Mari och Robert såklart.
Kolla in min spurt!

Film: Jonas Hedeback

Äntligen i mål efter 14,5h kämpande i leran. Jäklar vilket tufft lopp det var och jag var väldigt glad över att vara i mål trots att jag kom sist.

Stort tack till alla som hjälpt mig på vägen och tack för ett mycket bra arrangemang.
IMG_6522
Foto: Jonas Hedeback

24 reaktion på “Race report Sandsjöbacka Trail ultramaraton

  1. Så j-vla GRYMT! När jag följde dig med GPS:en å såg att du nog var i Mölndalsravinen så gick extra tankar till dig. Stor kram!

  2. Shit Jörgen! Så jäkla impad! Sitter fan här och får lite tårar i ögonen. Vet ju från Ironman hur ”en lång dag på jobbet” är. Men detta är fan ännu grymmare!

    Vad säger du, blir det löpning i lera any time soon? 🙂

  3. Så jäkla imponerande – så jäkla starkt! Hur långt skall din resa ta dig? Ser fram emot att följa dig framåt!

  4. Grymt imponerade Jörgen, ett stort grattis, såg på nätet när du passerade Sisjön tog bilen för att heja på dig vid Fässberget. Grattis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *