Race report!

Sådär. Efter en dags eftertanke och hemskt onyttig mat och dryck känner jag mig redo att analysera mitt första Lidingölopp.
Det kändes fantastiskt bra vid starten och jag har aldrig känt mig så förberedd innan ett lopp som inför LL. Början gick bra och allt flöt på bara. Pulsen var låg och farten var helt enligt planen. Efter 6km började magen krångla lite och jag var tvungen att släppa Jens och stanna till på en toalett innan jag kunde fortsätta. Efter toabesöket så flöt det på hyfsat igen i en mil. Magen gjorde lite ont, men jag bet ihop och körde på. Vid 16-17km så blev det värre och sedan blev det inte helt bra förrän vi kom tillbaka till vandrarhemmet.
Jag kände ingen riktig glädje när jag kom i mål utan jag tyckte bara att det var skönt att det var slut och att jag kunde åka hem. Det kändes inte som någon bedrift på samma sätt som Stockholm Marathon gjorde.

Loppet i sig kändes hyfsat. Det var ju kuperat som alla säger, men det som förvånade mest gällande backarna var nog att nedförsbackarna var så branta. Dessutom så släppte folk inte på i nedförsbackarna utan de bromsade sig ner så de höll samma tempo vilket måste vara betydligt jobbigare än det hade varit om de köttat på.
Banan var periodvis väldigt smal så det gick inte alltid att springa på som man hade önskat.
Allt som allt så tycker jag det var ett hyfsat lopp, men inte mer. Av de tre långlopp jag sprungit så är LL det sämst organiserade.

Bild efter 10km

Bild efter 20km

Och det absolut sämsta med LL var när vi skulle åka hem och möttes av den här kön till bussen. 2h tog det från att vi lämnade Grönsta gärde till att vi kom till T-centralen….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *