Racereport Jubileumsmara

Jag kände mig lite skönt seg när jag vaknade i morse och låg och degade i sängen ganska länge, men när vi var på väg in till stadion så började jag tagga till lite.
Kroppen kändes stark och jag var ordentligt sugen på att persa.

Annikas bror Jocke skulle köra sin maradebut och var såklart lite spänd, men han verkade vara i bra form så jag var helt säker på att det skulle gå bra.
1h innan start så började det hetsas om att vi skulle gå till startfållan och av någon anledning så skulle vi gå ner till Östermalms IP och sedan gå runt hela stadion istället för att gå andra hållet och spara 1km ungefär.

Det var lite mäktigt att gå in på stadion och starta i grupp 1 och 13:48 så sköts det salut och vi var på väg.
Ett varv på stadion och sen ut på Valhallavägen.

Nackdelen att starta i grupp 1 blev uppenbar när vi kom ut på Valhallavägen och jag ganska snabbt fann mig springandes bredvid följemotorcykeln som körde sist.
Ja ja. Någon ska vara sist…

Efter ungefär 3km så kom jag ikapp en läkare från stan som jag sprang med fram till vändningen vid lite drygt 20km.
Vi hade ett jäkligt skönt tempo på runt 6min/km och jag kände mig ganska stark även om benen gjorde sig något påminda.
Efter 23km så hände något med magen. Plötsligt gick det inte att springa mer och det kändes som man kan föreställa sig att ett knivhugg känns.
Jag försökte allt möjligt för att få det att släppa, men inget fungerade så jag fick börja gå.
Jag försökte hela tiden springa, men det gick bara 25-30m sen var jag tvungen att gå igen. Sjukt irriterande när jag hade en så bra tid på gång.
Men jag är inte typen som bryter lopp så jag började promenera helt enkelt.

Efter runt 25km möttes jag av grymma Annika som peppade/fotade och bjöd på sportdryck. Skönt med lite stöd längst med banan.

Jag passerade 30km på 3:27 vilket kändes ganska surt då jag gått över 6km och visste att jag hade persat om jag kunnat springa sista sträckan.
Men så är det ibland och det var bara att promenera på.
På slutet gjorde det ont i hela kroppen. Båda låren, axlarna och ryggen gjorde rejält ont.
Men jag hade bestämt mig för att fullfölja så jag knatade på.
Dock valde jag originallängden på loppet istället för den ”nya” längden så jag vek av och gick i mål på 40,075km.
Jag möttes i målet av Annika och nere vid Östermalms IP så mötte vi Annikas familj och en mycket nöjd Jocke som gått i mål på 4:06 på sin debut vilket är grymt bra!

Den hemska målgångstrappan forcerades.

Hela gänget.
Stort tack till Annika för allt stöd, pepp och alla grymma bilder!

2 reaktion på “Racereport Jubileumsmara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *