Racereport Marathon Divina Pastora Valencia

Racereport Valencia Marathon

Då var det äntligen dags för årets sista maraton.
Efter en ganska orolig sömn som vanligt så åt jag en mycket lätt frukost och sedan stack vi ner till startområdet.
Vädret verkade bli helt perfekt då det var lite molnigt och runt 16 grader.

Start/målområdet var väldigt fint beläget runt en massa futuristiska byggnader och jag såg verkligen framemot målgången då man springer sista 300m över vatten. Fint.

Vi letade upp en toalett, lämnade in väskan och letade mig upp till startfållan.
Det kändes lite oorganiserat och jag kunde inte hitta några olika startfållor så jag ställde mig helt enkelt sist.
Efter lite fyrverkerier så var vi några minuter för sent på väg. Gött.

Målet var att ligga på under 6:30min/km och planen gick helt perfekt i början. Jag var lite orolig då det var lite kvavt, men det släppte efter en timme.
Det var väldigt vackert i Valencia och publiken var väldigt engagerad. Folk hade klätt ut sig till kossor, Sponge Bob square pants, riddare och allt möjligt och det kändes som att det var liv och rörelse i stort sett hela tiden.
Vi hade namnet tryckt på nummerlappen så många ropade. Naturligtvis trodde de flesta att jag hette Jorge så det blev jag kallad hela loppet. ”Vamos Jorge” och en massa annat som jag inte riktigt uppfattade, men jag hoppas det betydde något snällt.

Periodvis så sprang man väldigt långa raksträckor, men bortsett från det så var det ett väldigt fint lopp där man sprang i Valencias olika stadsdelar.
Bortsett från målområdet så gillade jag verkligen att springa genom stadskärnan och genom det som jag uppfattade som gamla stan.

Halvmaran avverkades på 2:14 vilket var enligt plan och jag kände mig väldigt pigg i kroppen. Så pigg att jag bestämde mig för att öka farten. (Detta visade sig ganska snart vara en dålig idé)
Jag ökade till strax över 6min/km och det kändes skönt att sträcka ut lite extra på benen. Dessvärre så blev den här fartökningen lite för aggressiv och benen började kännas rejält mosiga vid 28km.

När benen stumnade fanns det tyvärr ingen räddning längre och jag såg snabbt mitt mål om 4:30 försvinna. Jag hoppades istället på 4:40, sedan på 4:45, efter ytterligare 1km hade jag en förhoppning om att i alla fall kunna persa vilket skulle innebära under 4:48, men tyvärr gick inte heller det att lösa…
Istället blev målet kort och gott att ta sig i mål. Benen ville inte alls längre trots ihärdiga ”Vamos och Alema” vad nu det betyder.
Vid 38km gick jag förbi ett 20-tal ungar som var utklädda till kor där en pojke i 10-års åldern gick med mig och skrek en massa till mig tills jag började stappla igång igen varvid han sprang med mig ca: 100m . Jagad av en ko i Spanien alltså… Vad är det med spanjorer och kor? ??

När jag äntligen passerade 41km så vände vi ner mot hela det futuristiska området igen och jag ville verkligen springa hela vägen in i mål, men det var helt omöjligt. Jag skrek lite av smärta när jag började springa (nåja) och jag mäktade bara med 25-30m innan jag tvingades stanna igen.
När jag hade 500m kvar så kom 5h klungan ikapp mig och jag ville verkligen inte ha någon jäkla 5h skylt på min finisherbild så jag ökade desperat farten.
Det visade sig att jag slapp 5h skylten på min bild då jag 30 sekunder senare fick kramp i vänster sida av ryggen och tvingades gå igen och då susade 5h gubben förbi… Trist.
Sista 100m så kom jag äntligen upp på rampen över poolen och jag stapplade på allt vad jag kunde och lyckades med några minuters marginal ta mig in på under 5h då jag passerade startmattan lite sent.
Det var en stor, stor lättnad att komma i mål och jag tror aldrig jag haft så ont i min kropp efter ett lopp som jag hade idag.

Jag kommer inte ihåg speciellt mycket av målgången. Jag minns att jag träffade Annika, jag minns att en funktionär skrek ”Aqua” åt mig och att jag fick vatten, powerade, min medalj, en påse clementiner och en handduk.

Jag vet inte riktigt hur lång tid det tog innan jag tog mig till vår uppsamlingspunkt, men där väntade i alla fall hela gänget och de verkade vara lika nöjda som jag även om de inte heller riktigt fått de tider som de hoppats på.

Positivt:
Jag är mycket nöjd med hur mycket jag tog ut mig under loppet och även om jag inte persade så tycker jag att det var ett väldigt kul lopp.
Det var välarrangerat och ofta väldigt vackert. De flesta stadsdelar man passerade var väldigt fina och publiken var otroligt engagerad vilket verkligen var kul.

Negativt:
Efter 22km var det ett lite tråkigt parti då man var i utkanten av staden och samtidigt mötte löparna som var på väg tillbaka, vid 28km sprang man ner i några tunnlar vilket inte heller var speciellt kul och vid 30km så såg man byggnaden som vi kallade för musslan ganska nära och när man såg att den blåa linjen vek av åt vänster bort ifrån musslan så var det verkligen jobbigt psykiskt.

Efter loppet så tog vi en taxi hem och stack raka vägen ner till stranden där vi tog ett kallt men skönt dopp i havet.
Vilken fantastisk dag!

9 reaktion på “Racereport Marathon Divina Pastora Valencia

  1. Du är grym! Fatta att du kan springa 42 kilometer – helt crazy! Ser fram emot att också få springa det när jag byggt upp mig lite mer. Tills dess satsar jag bara på spänsthopp och min favvoövning kollebrin. Vi får kolla lite fler lopp snart!

    • Jag längtar fortfarande efter den dagen då jag verkligen kan springa en hel mara. Nästa gång kanske…
      Det hade varit fint att klämma in ett lopp runt mars nästa år. Vi får kolla på det.

  2. Bra jobbat. Bra att få träna psyket redan nu, i Kalmar kommer du springa förbi målgången och vika av åt höger två gånger (samtidigt som du ser se de snabba springa i mål) innan du själv får springa i mål.

    • Tack Stefan.
      Jo, psyket är ju definitivt avgörande. Nu gäller det att tappa den överflödiga vikten och behålla längden på långpassen.

  3. Gött jobbat. Jag blir ju inte lite avundsjuk när jag läser att du åker till varmare breddgrader bara för att springa Marathon……kanske skulle spara på inköpen av grejer och spara till en träningsresa istället 😀

    • Tack. Det var verkligen ett skönt avbrott i vardagen.
      Frågan är dock hur mycket dyrare det blev än Stockholm marathon.
      Flyg 1200kr ToR, Anmälan 400kr, 3 nätter på hotell i dubbelrum 900kr, resekostnader i Spanien 500kr.
      Definitivt värt pengarna.
      Vi spånar lite på Barcelona eller Paris marathon i mars. Häng med!

      • Hade varit galet kul att springa i Barcelona eller Paris. Vet inte om jag får igenom det hemma dock 🙁 Dom är redan trötta på mina utlägg för alla annan träning.

        • Det blir ju lätt så. Jag vet inte heller med säkerhet om det blir någon vårmara.
          Jag har börjat dregla lite efter en tempocykel…

  4. Pingback: Race report Barcelona Marathon - Från fet till triathletFrån fet till triathlet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *