Racereport Öloppet

07:20 gick färjan från Saltholmen ut mot Brännö och runt 08 satt vi incheckade och klara vid Brännö Värdshus och avnjöt en andra frukost.
Vädret kändes lite osäkert och det var lite småkallt så vi gick in i värdshuset och värmde oss inför starten.

10:15 så var kamelen upptankad, sista toalettbesöket avklarat och vi begav oss ner till starten för att ta på våra fina tävlingskläder.

Vid starten så mötte vi Göran vilket var otroligt kul. Skönt att se honom på fötter igen efter cykelolyckan för bara några veckor sedan.
Jag har en känsla av att det inte kommer dröja särskilt länge innan han spöar mig igen.

Och där var vi klara för start. Team Splash!
Tävlingsvästen satt som en sport-BH på mig, men så kan det vara. Min kroppsform var inte direkt normen för dagens utövare.

Målet för oss var att ta det lugnt och ha kul så vi valde en plats långt bak i startfältet och kom ut sist från starten. Det var en ganska fräck känsla att bege sig ut på en sån här strapats med skrikande publik och en helikopter surrandes ovanför. Häftigt!

Första löpningen kändes lugn och skön och snart kom vi ner till den första och längsta simningen på drygt 700m.
Vissa lag höll på att krångla med simfenor och annat, men vi körde på bara. På med mössan och glasögonen och sen körde vi på bara. Vi simmade om väldigt många lag på första simningen vilket var kul.
Det visade sig att terrängen var fruktansvärd periodvis vilket kanske inte var speciellt förvånande. Det gick inte alltid att springa och periodvis kändes det som lite mindre bergsbestigning.

Simningen mellan Asperö och Brännö var en lerig historia där det endast var en meter djupt och man fick försöka kasta sig framåt och trycka med benen i botten. Jobbigt och långsamt.

Här är uppgången till Brännö. Fullt med gegga i skägget…

Löpningen på Brännö var ganska lång och det kändes otroligt skönt. Vi hade varit ute i lite drygt 2h och kroppen kändes helt perfekt. All utrustning fungerade som det skulle, valet att ta med vätska kändes helt rätt, vädret var fantastiskt och tempot kändes perfekt.

Ute på Galterö började terrängen bli mer karg och vi fick gå/klättra mycket.
Simningen ut mot Känsö blev en riktigt misärsim. Här fick jag min första kramp, det gick ganska stora vågor och jag fick problem med andningen. Dessutom brände jag mig ordentligt på en manet och jag kände mig otroligt miserabel mitt ute på havet.
Men Ove peppade och vi kämpade på och lyckades ta oss i land.

Efter den här simningen så simmade jag dåligt ändå till Kårholmen tyvärr. Jag började få allt mer problem med kramp och jag fick ingen flyt alls i simningen.
Här vid uppgången på Styrsö så ser man hur dålig min simning är. Jag vet inte om det var dräkten som hämmade min rörlighet i axlarna eller om jag bara är trött helt enkelt.

 
På Styrsö så var verkligen publiken med oss. Jens mötte oss vid uppgången och Annelie mötte oss nere vid energistationen.
Efter energistationen så sprang jag på finaste slinga jag någonsin sprungit på. Otroligt vacker terräng och ett mjukt och fint löpspår på flis. Fantastiskt.

Nere på Kårholmen började jag bli ordentligt sliten. Jag hade hela tiden problem med kramp och jag var trött helt enkelt. Vi hade varit ute i ca: 5h så det är kanske inte så konstigt.
Simningen ut mot Vrångö var återigen misär där jag hade kramp halva sträckan. Jag fick dra mig upp på land och låg som en strandad val på en liten klippa vid vattenbrynet och bara kände mig miserabel.

Löpningen på Vrångö var drygt 6km med en energistation halvvägs. Löpningen fungerade hyfsat med runt 7min/km vilket jag är nöjd med efter 6h’s springande och simmande.
Red Bull, saltgurka och kanelbulle låter kanske inte som den ultimata kombinationen, men det smakade himmelskt.
3km löpning till, en sim full med kramp, en liten löpning, en liten sim, en snorhal klippa som skulle forceras och sedan var det äntligen dags för sista simningen.
Det gick ganska hård sjö, men äntligen hade vi vågorna i ryggen. Jag fick simma en del bröstsim, men vi lyckades ändå simma om ett lag och nästan simma i kapp ytterligare ett.

Vi siktade på att klara 7h 30min och höjde tempot.
Jag var helt slut i kroppen, men sprang allt vad jag kunde. Dock innebar min maxfart tider på runt 7min/km efter över 7h’s tävlande.
Den sista bron vi skulle forcera kändes som ölandsbron, men jag skulle verkligen inte gå något den sista biten och jag villa så gärna hinna under 7:30.
Sista kilometern i upplevd 100m’s fart gick på 6:30 och vi kom in på 7h 31min. Lite surt på tiden, men jag är ändå oerhört nöjd. Vilken prestation det var.

Framförallt ser jag det som en otroligt stor framgång för mig och min förändring av livsstil. För ett år sedan hade det aldrig varit möjligt, men nu kan jag med några dagars varsel klara av att genomföra den här typen av lite mer extrem tävling. GÖTT!!!

Stort tack till Ove för hans stöd och peppning under loppet och stort tack till hans fru Annelie som gav mig sin startbiljett. Nästa år får du springa själv!
Även ett stort tack till Jens för peppning och fotografering. Nästa år får även du springa!
Och ytterligare ett stort tack till arrangörerna till ett föredömligt arrangemang.
Mycket bra jobbat!

Dagens pass:

Den här tröjan kommer jag antagligen ha på mig tills jag kan byta ut den mot en Ironmantröja nästa höst:

14 reaktion på “Racereport Öloppet

  1. Mycket bra gjort och din simning var långt ifrån så dålig som du får det att låta. Att dessutom genomföra det i en 100 kronors vådräkt är inte illa.

    Lite fakta om loppet:
    Det var 70 anmälda herrlag, 2st kom aldrig till start, 9st försvann på vägen antingen brutit eller diskade, vår placering 51 av 59 i mål. Totalt var det 13st lag som inte tog sig i mål.

    Grymt starkt jobbat Jörgen, tack för en härlig resa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *