Velodrom

De senaste åren har vi haft ett cykelläger i Velodromen i Falun och det här året valde jag att följa med.
Jag har aldrig cyklat velodrom innan och det kändes lite nervöst, men vi var 6st nybörjare som åkte upp för en introduktionskurs innan resten av klubben kom upp så det kändes ok att inte vara ensam rookie.

Det kändes jäkligt speciellt att kliva in i Velodromen trots att et fanns ett tåg på fasaden, men satan vad brant!
50 graders lutning i kurvan och cyklar du i under 25km/h så ramlar man ner.
Utöver detta så är cykeln en fixie, man kan inte sluta cykla när man vill för då kan man krascha in i klungan och om man cyklar ner på det mörkblåa golvet i för hög fart så vurpar man…

Teoridelen avhandlades ganska snabbt och sen valde vi ut cyklar och gick ner på golvet. Det blev några varv runt på den platta delen, lite slalom och sen började vi cykla högre och högre tills vi gav oss på en kurva.

Jag tyckte det var sjukt obehagligt och när vi stannade så var jag lite skakig i händerna. Det kändes som att jag skulle vurpa vilken sekund som helst och när vi skulle börja växla vilket innebär att första cyklisten går upp högt på väggen (ca:4m) medan resten av klungan cyklar förbi nedanför så blev det för mycket för mig och jag valde att kliva av.

Det hela kändes för obehagligt och jag var rädd att skada mig själv och övriga deltagare så jag fick sitta vid sidan istället tyvärr. Tråkigt, men det kändes som rätt beslut och jag hoppades kunna köra på lördagen istället.

Lördagen börjades med ett simpass vid Lugnet vilket var en jäkligt fin anläggning. Det märks att det satsas på idrott i Falun.

Jag bestämde mig för att inte cykla i Velodromen på lördagen utan körde ett pass på en Wattbike istället och tittade på medan klubbkompisarna körde och på eftermiddagen så blev det en löptur upp till lugnet och uppför hoppbacken.

Kul att springa i snö och sjukt jobbigt att springa uppför hoppbacken!

På söndagen hade jag laddat mentalt och bestämde mig för att cykla i Velodromen. Jag fick en massa pepp av de andra deltagarna och innan passet började så var jag på plats och började köra.

Det kändes fortfarande lite obehagligt, men efter en del varv så släppte det lite och jag vågade mig högre upp och kunde hålla linjen.

Blixtsnabba Sami coachade mig och plötsligt växlade vi med tillräckligt bra resultat för att jag skulle kunna köra med de andra.

Passet kändes helt ok även om det vid några tillfällen blev obehagligt, men i slutet av passet så blev det till och med roligt. 😊

Det var till slut ganska kul att cykla och nästa år kommer jag försöka följa med igen om det finns tillfälle. Jag utvecklades definitivt som cyklist och det är alltid kul att åka iväg med klubben och betraktas som normal trots 6 träningspass på en helg. 😊

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *